Ensamarbete – vad arbetsgivaren måste göra enligt AFS 2023:2

Vad räknas som ensamarbete?

Ensamarbete är inte bara att jobba helt själv. Det gäller den som antingen är fysiskt isolerad och det krävs kommunikationsutrustning för att få kontakt med andra människor, eller har människor i närheten men inte kan vara säker på att få hjälp i en kritisk situation (6 kap. 1 §). Reglerna gäller all verksamhet där en arbetstagare utför ensamarbete (6 kap. 1 §).

Till exempel:

• Fysiskt isolerad. En fastighetstekniker som gör tillsyn i en undercentral på natten, en chaufför på en lång körning eller en lokalvårdare som städar ett kontor efter stängning.
• Folk i närheten, men ingen säker hjälp. En butiksanställd som stänger ensam med kunder kvar i lokalen, en medarbetare i hemtjänsten hemma hos en brukare eller en väktare som patrullerar ett köpcentrum.

Det som avgör är alltså inte om det finns andra på platsen, utan om den som arbetar kan räkna med hjälp om något händer. Gå gärna igenom schemat och markera var någon arbetar utan en kollega inom räckhåll.

Vem ansvarar för ensamarbetet?

Det gör ni som arbetsgivare. Ni ansvarar för att reglerna om ensamarbete följs (6 kap. 2 §). Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att kapitlet under vissa omständigheter kan ge skyldigheter även för andra än arbetsgivaren (6 kap. 2 §).

Två av kraven gäller just hur den som planerar och anordnar ensamarbetet gör det, och ni som arbetsgivare ska se till att den personen följer dem (6 kap. 3 §, 6 kap. 4 §). Den som lägger schemat behöver därför känna till dem.

Så planerar ni ensamarbetet

Planera ensamarbetet utifrån tre saker: kontakten med andra, om personen klarar uppgiften ensam och att risken inte blir större än om ni hade varit fler. Ni som arbetsgivare ska se till att den som planerar och anordnar ensamarbete beaktar arbetstagarnas möjlighet till kontakter med andra människor och tar särskild hänsyn till arbetstagarens fysiska och psykiska förutsättningar för arbetet (6 kap. 3 §).

Arbetet ska också, så långt som möjligt, ordnas så att den som utför det inte är utsatt för större risk för skada än om flera gemensamt hade utfört arbetet (6 kap. 4 §). Det är kapitlets måttstock.

Frågor att ställa sig:

• Vad händer om personen skadar sig, blir sjuk eller hamnar i en konflikt?
• Hur snabbt kan hen få kontakt med någon, och med vem?
• Har just den här personen de fysiska och psykiska förutsättningar som uppgiften kräver när hen är ensam?

Vid stark psykisk påfrestning ska ni sträva efter kontakt

Den som är ensam natt efter natt behöver få träffa andra. Innebär ensamarbetet stark psykisk påfrestning ska ni som arbetsgivare eftersträva att arbetstagaren kan få direktkontakt med arbetskamrater eller andra människor (6 kap. 5 §). Ni ska alltså försöka ordna kontakt, men den måste inte alltid finnas.

Enligt de allmänna råden kan påfrestningen bli stark när ensamarbetet pågår under längre tid. Arbetsmiljöverket rekommenderar att sådant arbete avbryts med lämpliga mellanrum så att arbetstagaren kan träffa andra människor, till exempel genom att arbetstagaren

• växlar till annat arbete som ger tillfälle till kontakt, eller
• får tillräckliga raster och pauser som ger tillfälle till kontakt (6 kap. 5 §).

Ett förslag är en gemensam rast eller en kort avstämning på plats mitt i passet.

Vid påtaglig risk för olycksfall ska hjälpen kunna komma snabbt

Innebär ensamarbetet en påtaglig risk för kroppsskada genom olycksfall ska ni som arbetsgivare ordna så att arbetstagaren kan få snabb hjälp i en nödsituation (6 kap. 6 §).

Enligt de allmänna råden kan ni utöver kommunikationsutrustning behöva ordna till exempel

• återkommande besök av en annan person på arbetsplatsen,
• överenskomna tidpunkter då arbetstagaren kontaktar en viss person, eller
• kamerabevakning vid riskzoner (6 kap. 6 §).

Kamerabevakning regleras i kamerabevakningslagen (2018:1200) och de regelverk som där hänvisas till.

Kan ni som arbetsgivare inte ordna godtagbar säkerhet i ett arbete där det finns en påtaglig risk för kroppsskada genom olycksfall, får arbetet inte utföras som ensamarbete (6 kap. 7 §). Räcker varken kontakttider, besök eller teknik för att nå godtagbar säkerhet, behöver arbetet organiseras så att den som arbetar kan räkna med hjälp på plats.

Föreskriften kräver ingen viss teknik. Mobiltelefon, personlarm eller en app för avstämning kan vara delar av lösningen. Vi rekommenderar att ni också bestämmer vad som händer efter larmet: vem som kommer, hur snabbt och med vilken utrustning. Läs mer om första hjälpen och krisstöd.

Skyddsombudet ska underrättas, inte ge sitt godkännande

Skyddsombudet ska få veta, men behöver inte säga ja. När ni som arbetsgivare anordnar ensamarbete med stark psykisk påfrestning eller påtaglig risk för kroppsskada genom olycksfall, alltså sådant ensamarbete som avses i 5–6 §§, ska ni underrätta ett skyddsombud (6 kap. 9 §).

Har ni inget lokalt skyddsombud på arbetsstället kan ni enligt de allmänna råden underrätta ett regionalt skyddsombud (6 kap. 9 §).

Skyddsombudet ska informeras, men ansvaret för att reglerna följs ligger kvar hos er som arbetsgivare (6 kap. 2 §). Gör gärna underrättelsen skriftligt, så att ni kan visa när den gjordes och vad den gällde.

Vid påtaglig risk för våld eller hot är ensamarbete inte tillåtet

Det avgörande är vad er riskbedömning visar om risken för våld eller hot. Finns det en påtaglig risk för våld eller hot om våld i en arbetsuppgift får ni som arbetsgivare inte låta en arbetstagare utföra den som ensamarbete (5 kap. 7 §). Ensamarbetskapitlet hänvisar själv dit för de här situationerna (6 kap. 10 §).

Vad som är en påtaglig risk får ni enligt de allmänna råden bedöma i varje enskilt fall, i en riskbedömning med helhetssyn. Det behöver inte finnas ett direkt uttalat hot för att risken ska bedömas som påtaglig (5 kap. 7 §).

Ni som arbetsgivare ska också ha särskilda säkerhetsrutiner för arbete som kan medföra risk för våld eller hot om våld (5 kap. 3 §). Enligt de allmänna råden kan rutinerna ange när larmutrustning ska användas och i vilka situationer arbetstagarna inte ska arbeta ensamma (5 kap. 3 §). Läs mer om våld och hot om våld i arbetet.

Får minderåriga arbeta ensamma?

Ja, men inte i ensamarbete med stark psykisk påfrestning eller påtaglig risk för kroppsskada genom olycksfall, och inte med arbetsuppgifterna i bilaga 2. Arbetsgivare får inte anlita minderåriga till ensamarbete som innebär stark psykisk påfrestning eller påtaglig risk för kroppsskada genom olycksfall, det vill säga sådant ensamarbete som anges i 5–6 §§ (6 kap. 8 §).

Arbetsgivare, uppdragsgivare, skolhuvudmän och praktikgivare får inte heller låta en minderårig utföra någon av arbetsuppgifterna i bilaga 2 till AFS 2023:2 som ensamarbete. Brott mot detta kan leda till böter (8 kap. 11 §). Vad som räknas som ensamarbete avgörs även här av definitionen i 6 kap. 1 § (8 kap. 11 §). Läs mer om minderårigas arbetsmiljö.

Andra föreskrifter har egna regler om ensamarbete

Även andra föreskrifter har krav på ensamarbete, till exempel dessa:

Så hanterar ni ensamarbete i det systematiska arbetsmiljöarbetet

Ensamarbete hanteras som andra risker i det systematiska arbetsmiljöarbetet: ni undersöker, bedömer riskerna, åtgärdar och kontrollerar.

• Undersök och riskbedöm. Ni som arbetsgivare ska regelbundet undersöka arbetsmiljöförhållandena och bedöma riskerna, och göra det även när ni planerar ändringar i verksamheten, till exempel nya öppettider eller en mindre bemanning (AFS 2023:1 11 §).
• Dokumentera. Riskbedömningen ska alltid dokumenteras skriftligt, och det ska framgå vilka riskerna är och om de är allvarliga (AFS 2023:1 11 §).
• Åtgärda. Åtgärderna ska genomföras omedelbart eller så snart det är praktiskt möjligt. Det som inte görs direkt ska föras in i en skriftlig handlingsplan, med när det ska vara klart och vem som ser till att det blir gjort (AFS 2023:1 13 §).
• Kontrollera. Genomförda åtgärder ska kontrolleras (AFS 2023:1 13 §).
• Instruera. Arbetstagarna ska ha tillräckliga kunskaper om arbetet och riskerna. Finns det allvarliga risker ska det finnas skriftliga instruktioner för hur arbetet utförs säkert, anpassade efter målgruppen och hållna aktuella (AFS 2023:1 10 §).

Checklista för ensamarbete

• Ensamarbetet är undersökt och riskbedömt, och riskbedömningen är dokumenterad skriftligt (AFS 2023:1 11 §).
• Planeringen beaktar möjligheten till kontakt och arbetstagarens fysiska och psykiska förutsättningar (6 kap. 3 §).
• Risken är så långt som möjligt inte större än om flera hade gjort arbetet (6 kap. 4 §).
• Vid stark psykisk påfrestning eftersträvas direktkontakt med andra (6 kap. 5 §).
• Vid påtaglig risk för kroppsskada genom olycksfall kan arbetstagaren få snabb hjälp i en nödsituation (6 kap. 6 §).
• Arbete där godtagbar säkerhet inte kan ordnas utförs inte som ensamarbete (6 kap. 7 §).
• Arbetsuppgifter med påtaglig risk för våld eller hot om våld utförs inte som ensamarbete (5 kap. 7 §).
• Ett skyddsombud är underrättat om ensamarbete enligt 5–6 §§ (6 kap. 9 §).
• Inga minderåriga utför ensamarbete enligt 5–6 §§ eller någon av arbetsuppgifterna i bilaga 2 som ensamarbete (6 kap. 8 §, 8 kap. 11 §).
• Åtgärder som inte gjorts direkt finns i en handlingsplan, och genomförda åtgärder är kontrollerade (AFS 2023:1 13 §).

Sammanfattning

Ensamarbete är tillåtet, men ni som arbetsgivare ska se till att det planeras med hänsyn till kontakt med andra, individens förutsättningar och risken jämfört med gemensamt arbete (6 kap. 3 §, 6 kap. 4 §). Vid stark psykisk påfrestning ska direktkontakt eftersträvas, vid påtaglig risk för kroppsskada genom olycksfall ska snabb hjälp ordnas, och i båda fallen ska ett skyddsombud underrättas (6 kap. 5 §, 6 kap. 6 §, 6 kap. 9 §). Går det inte att ordna godtagbar säkerhet, eller finns en påtaglig risk för våld eller hot, får arbetet inte utföras som ensamarbete (6 kap. 7 §, 5 kap. 7 §). Ni som arbetsgivare får inte anlita minderåriga till ensamarbete enligt 5–6 §§, och ingen arbetsgivare, uppdragsgivare, skolhuvudman eller praktikgivare får låta dem utföra arbetsuppgifterna i bilaga 2 som ensamarbete (6 kap. 8 §, 8 kap. 11 §).

Läs mer om AFS 2023:2 i sin helhet.